Snyltaren

Precis hemkommen från kyrkans öppna förskola. Det var väldigt trevligt och de som arbetade där fick en att känna sig väldigt välkommen. Dock blev Elton riktigt trött i slutet. Han hade varit vaken sedan runt åtta och när klockan började närma sig tolv, gick det knappt att hålla sig uppe utan att gråta. Så nu sover han gått efter att ha ätit lite.

Känner mig dock som en snyltare, jag som inte ens är med i kyrkan.

I kyrkan träffade jag Elimina, hon som jag promenerat tillsammans med, med hundarna och samma hon som är tillsammans med Stefan som är P´s curling kompis. Det blev konstigt. Jag hälsade men hon nästan nonchalera mig, hon sa hej och prata på med andra. Sen när vi hamna på samma plats kändes det som om jag var en sådan person som man möter och pratar med fast man inte alls har lust. Väldigt krystat, stelt och fel. Undra varför?