Jag har känslomässigt ångrat mig. Hur ska jag kunna sova överhuvudtaget utan att ha den lilla goa kroppen bredvid mig. Börjar nästan gråta bara jag tänker på att Elton ska sova i sin egen säng långt från mig, hur jobbigt det är, är det ju hemskt mysigt också.
Kan inte fatta hur jag ska klara av det. Hur ska jag kunna gå hem till mamma och pappa och lägga mig när jag vet att min lilla korv kommer vara här hemma och gråta efter att få vara med sin mamma, och ligga i hennes säng. Kan inte tänka mig något hemskare (klart att jag kan men du förstår hur jag menar).
Verkligen ångrar att jag tog upp det här med P och satte igång värsta bråket. På ett sätt vet jag att det bästa är om han sover i sin säng men samtidigt inte alls. Så jobbigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar