Idag har jag toktvångsgosat med finaste hunden. Jag ropar på honom han kommer inte. Jag lockar på honom, han kommer inte. Jag går och hämtar honom och bär med honom till stolen och mitt knä. Sen gosar jag allt jag kan. När Egon försöker komma därifrån håller jag fast honom. När jag får lite dåligt samvete lossar jag lite på mitt grepp och han kan gå därifrån.
Efter att jag gjort så några gånger sa modern. Men han vill ju inte gosa med dig. Det vill han visst sa jag, han bara låtsats som att han inte vill. Det är som när din syster Solveig blir kallad Synneve av pappa och låtsats som hon inte gillar det även om hon tycker om uppmärksamheten.
Eller så kanske det mer är som att jag är som en våldtäktsman. Jag gör min egen helt sjuka tolkning av verkligheten. Jag skiter i när den andra tydligt visar att han inte vill. Nu kan han kanske inte skrika nej men om han kunnat kanske han gjort det.
Men jag tror ändå att han gillar det, så det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar